Vid sekelskiftet tyckte många konstnärer om oädla material som tenn, brons och järn. Ytorna kunde bearbetas på många sätt och nya uttryck kunde uppnås. 

Konstnärer under senare delen av 1800-talet och under 1900-talets första decennier förkastade stilimitationerna från 1800-talets början och glädjelösheten i det mekaniska arbetet. 
   William Morris, författare, konstnär och radikal, uttryckte följande: ”konsten är människans uttryck för arbetsglädje” och är till glädje ”för både skapare och brukare.” 

Stilen som utvecklades ungefär samtidigt i flera länder kallas Jugend eller Art Nouveau. I Sverige fanns många  som arbetade i den andan: Aron Jerndahl, Gunnar Wennerberg, Alf Wallander, Ferdinand Boberg.