Anna-Lisa Mannheimer Lunn (se >> monterbild) tillhörde också vänkretsen. Inom familjen Mannheimer fanns ett stort engagemang för projektet i sig. Dessutom hade familjemedlemmar sedan länge stöttat fåravelsprojekt i landet, som syftade till en inhemsk produktion av högklassig ullkvalité.  Anna-Lisa Lunn hämtade vid besöken i Göteborg garner för färg- och mönsterkompositioner. Hemma i Köpenhamn lät hon sedan sin fantasi flöda i mönster, där stickteknikens aviga och räta maskor kombinerades i raffinerade färgkombinationer. Hennes mönster ”Blå Skimmer”, kom att vara ett av de mest efterfrågade mönstren i Bohus Sticknings produktion.

Emma Jacobsson hade höga ambitioner med verksamheten vid Bohus Stickning. Hon förstod det betydelsefulla i att engagera skickliga mönsterformgivare. Många anlitades för kortare uppdrag vid företaget och här kommer endast att nämnas dem som kom att profilera verksamhetens produktion.

Annika Malmström-Bladini, var den textilkonstnär som först anställdes vid Bohus Stickning. Hon hade utbildats vid Anders Beckmans skola i Stockholm och hennes lärare Göta Trädgårdh förmedlade kontakten med Emma Jacobsson. 1952 börjades hennes anställning. Hennes färgkompositioner var utsökta och hon var förtjust i att arbeta med det specialtillverkade angoragarnet, som fanns i ett oändligt antal färgnyanser. Hon arbetade också fram intressanta mönster av helt annan karaktär, t.ex. ”Spjutspetsen”, strängt och stramt.

Kerstin Olson kom till Bohus Stickning 1958, också hon genom en förmedlande lärare, denna gång från Slöjdföreningens skola i Göteborg. Hon fick göra ett antal mönsterremsor på prov. Hennes originella färgkompositioner och motivrikedom uppskattades och hon fick en anställning omgående.
I en folder från 1964 skriver Emma Jacobsson om Kerstin Olson att hon är den ”minst hämmade” av mönsterformgivarna. Hon fortsatte: ”hon arbetar snabbt” och ”nästan våldsamt i starka färger och kontraster men skapar i samarbete även kompositioner av lugnare karaktär”. Kerstin Olson reste tillsammans med Emma Jacobsson till Paris hösten 1961 och de såg tillsammans bl.a. en modevisning hos Nina Ricci. Reseupplevelsen kom att resultera i mönster med färgförskjutningar, ton i ton. Ett antal mönster av den typen komponerades, t.ex. ”Grå dimman”, den blå, den bruna m.fl. I några mönster kunde färgnyanserna vara så många som upp till tretton stycken. Hon hanterade färg på ett skickligt sätt, dessutom hade hon stor kunskap om sticktekniken. Medvetet underlättade hon stickerskornas arbete med de krävande mönstren. Kerstin Olson kom att arbeta under elva år för Bohus Stickning.

Även Karin Ivarsson utbildades på textillinjen på Slöjdföreningens skola i Göteborg. Hon kontaktade Emma Jacobsson för att förhöra sig om möjligheterna till arbete på frilansbasis. Efter att ha lämnat skisser och stickade prover blev hon anställd 1960. Hon arbetade helst direkt med materialet i sina stickade skisser. Stickteknikens egna möjligheter intresserade henne.  ”Stora spetskragen” var ett av hennes tidigaste mönster.
Hon arbetade gärna med olika ytor och garnkvalitéer ställda mot varandra. Hon komponerade en helt ny typ av mönster för Bohus Stickning. Mönstret ”Lagunerna” var ett dem. Emma Jacobsson var mycket förtjust i de tredimensionella effekterna, en utsökt enkelhet i vitt och vitt.

Genom åren kom Bohus Stickning att delta med sina produkter i ett stort antal utställningar på museer och på exklusiva varuhus. Som ett exempel kan nämnas att Bohus Stickning deltog i världsutställningen i New York 1964.
Antalet verksamma kom att variera över tiden. Under de första sex åren utbildades nästan 500 stickerskor. År 1947 noterades att föreningen hade 870 medarbetare, medan man för år 1968 meddelade antalet verksamma till 205.
Ett flertal faktorer medverkar till förändringarna, några kan nämnas. Efterkrigstiden erbjuder helt andra försörjningsmöjligheter för kvinnorna. Mönstren hade blivit alltmer krävande att utföra. Det var svårt att få tillräcklig inkomst på hemarbetet.  Sist men kanske inte minst hade efterfrågan avtagit.
Tiden hade förändrats, det var nu helt andra saker och ting som lockade sin publik.  

Emma Jacobsson ledde verksamheten vid Bohus Stickning i trettio år. Med sitt omutliga krav på kvalité, hög konstnärlig halt och en aldrig sviktande energi förvandlade hon,  tillsammans med sina skickliga medarbetare, det företag som börjat som ett nödhjälpsarbete i en kristid, till ett företag som lovordades världen över för sina högklassiga och eftertraktade konsthantverksprodukter.

Inger Cavallius
Röhsska museet, juli 2002 

.....................................................
Läs mer:

• Bohus Stickning 1939-1969, Ulla Häglund i samarbete med Ingrid Mesterton, 1980. 

• Poems of Color - Knitting in the Bohus tradition and the women who drove this Swedish Cottage industry. Wendy Keele, 1995. Interweave Press.

• Bohus Stickning, Ulla Häglund med bidrag av Ingrid Mesterton, 1999. Bohusläns museums förlag.

.....................................................