 |
Bohus
Stickning 1939 - 1969
Röhsska museet sommaren 2002
Under 1930-talet försvårades försörjningsmöjligheterna
för bl.a. fiskar- och stenhuggarfamiljerna i Bohuslän. För att
komma ur situationen sökte kvinnor hjälp att finna en inkomstkälla.
Ett s.k. nödhjälpsarbete växte fram.
Olika produkter för försäljning provades och till
slut beslöt man att stickning av enkla sockor, vantar och tröjor
var mest lämpliga.
|

Emma
Jacobsson i garnlagret på Guldheden 1964. Bild publicerad med
tillstånd av Ingrid Mesterton. |
|
Initiativtagare var Emma Jacobsson, gift med Malte Jacobsson, landshövding
i Göteborg. Hon var född i Wien, där hon tidigt ägnade sig åt konstnärliga
studier.
Hon bytte inriktning och kom att doktorera i botanik. Hon hade en målmedveten
och metodisk läggning, med högt ställda krav på kvalitet i allt hon företog
sig.
Emma Jacobsson utvecklade som ledande kraft och tillsammans med sina vänner |
i Göteborg ett program för hemstickning och på ideell basis bildades Föreningen
Bohus Stickning år 1939.
Föreningen hade sin centrala ledning i Göteborg. Stickkurser
organiserades och föreningen sände ut materialpaket med garn och mönsterprover
till de kvinnor som anslutit sig.
Under de första åren stickades plagg i grövre
ryaullgarn, som köptes från Wåhlstedts i Dala-Floda. |
I början av
1940-talet importerades ett finullgarn från Finland, och när kriget inte
längre tillät handeln utvecklades ett garn i Sverige,
det s.k. Eja-garnet, ett angoraullgarn.
Stickerskorna återsände färdiga plagg till centralen. Där granskades
de noga, arbetet bedömdes och prissattes. Därefter tvättades och
pressades de godkända plaggen och packades för försäljning. |
Med hjälp av sina goda kontakter kunde Emma
Jacobsson etablera försäljningsmöjligheter för de exklusiva plaggen
hos de mest välrenommerade butikerna i Sverige, därefter även i välkända
varuhus utomlands bl.a. i USA, Kanada och i Frankrike.
Göta Trädgårdh meddelade aktuella färgskalor från
modevisningarna i Paris till sina vänner i Bohus Stickning, som lyhört
och skickligt anpassade infärgningar av garn och mönsterkombinationer
till dagens mode.
|
Med sin uttalade känsla för konstnärlig kvalitet och ett
utsökt hantverk, anlitade Emma Jacobsson de bästa krafter hon kunde nå,
även stickexperter och garnspecialister. Förutom att själv formge mönster
lät hon de nära vännerna komma med mönsterförslag.
De fick garn och stickade upp provremsor med mönsterkombinationer. Efter
noggrann bedömning formulerades arbetsbeskrivningar och mönstret
redovisades i färglagda rutmönster och förseddes med garnfärgprover.
Emma Jacobsson deltog själv i mönsterproduktionen. Många av de mönster
hon utvecklade baserades på museistudier bl.a. vid Etnografiska och Röhsska
museerna i Göteborg. De fick namn som antydde sina förebilder. |
|

Emma
Jacobsson (1883-1977)
Jumper, ull, handstickad ”YXORNA”,
design 1940-tal
Foto: ML |
|
Vera Bjurström, gift med Göteborgsmålaren
Tor Bjurström, tillhörde den närmre kretsen och hon var verksam i hjälparbetet
från början. Hon var danska och hade deltagit i en inventering av bl.a.
folkliga broderier på Kunstindustrimuseet i Köpenhamn. Den erfarenheten
kom väl till pass vid förslagen till mönster för Bohus Stickning.
Hennes dekorskisser bestod huvudsakligen av broderade ytor. De var
materialbesparande och därmed väl lämpade under krigsårens brist på råvaror.
”Kråkspark” och ”Sneda rutan” kallades några av mönstren. De
kom att finnas i produktion under hela Bohus Sticknings verksamhetstid.
|
|

Vera
Bjurström (1986-1968)
Jacka, ull, handstickad, broderad ”SNEDA
RUTAN”, designår ca 1940
Foto:
ML
|
|
Anna-Lisa Mannheimer Lunn (se >>
monterbild)
tillhörde också vänkretsen. Inom familjen Mannheimer fanns ett stort
engagemang för projektet i sig. Dessutom hade familjemedlemmar sedan länge
stöttat fåravelsprojekt i landet, som syftade till en inhemsk produktion
av högklassig ullkvalité. Anna-Lisa Lunn hämtade vid besöken i Göteborg garner för
färg- och mönsterkompositioner. Hemma i Köpenhamn lät hon sedan sin
fantasi flöda i mönster, där stickteknikens aviga och räta maskor
kombinerades i raffinerade färgkombinationer. Hennes mönster ”Blå
Skimmer”, kom att vara ett av de mest efterfrågade mönstren i Bohus
Sticknings produktion.
Emma Jacobsson hade höga ambitioner med verksamheten
vid Bohus Stickning. Hon förstod det betydelsefulla i att engagera
skickliga mönsterformgivare. Många anlitades för kortare uppdrag vid företaget
och här kommer endast att nämnas dem som kom att profilera verksamhetens
produktion.
Annika Malmström-Bladini, var den
textilkonstnär som först anställdes vid Bohus Stickning. Hon hade
utbildats vid Anders Beckmans skola i Stockholm och hennes lärare Göta
Trädgårdh förmedlade kontakten med Emma Jacobsson. 1952 börjades
hennes anställning. Hennes färgkompositioner var utsökta och hon var förtjust
i att arbeta med det specialtillverkade angoragarnet, som fanns i ett oändligt
antal färgnyanser. Hon arbetade också fram intressanta mönster av helt
annan karaktär, t.ex. ”Spjutspetsen”, strängt och stramt.
Kerstin Olson kom till Bohus Stickning 1958,
också hon genom en förmedlande lärare, denna gång från Slöjdföreningens
skola i Göteborg. Hon fick göra ett antal mönsterremsor på prov.
Hennes originella färgkompositioner och motivrikedom uppskattades och hon
fick en anställning omgående.
I en folder från 1964 skriver Emma Jacobsson om Kerstin Olson att hon är
den ”minst hämmade” av mönsterformgivarna. Hon fortsatte: ”hon
arbetar snabbt” och ”nästan våldsamt i starka färger och kontraster
men skapar i samarbete även kompositioner av lugnare karaktär”.
Kerstin Olson reste tillsammans med Emma Jacobsson till Paris hösten 1961
och de såg tillsammans bl.a. en modevisning hos Nina Ricci.
Reseupplevelsen kom att resultera i mönster med färgförskjutningar, ton
i ton. Ett antal mönster av den typen komponerades, t.ex. ”Grå
dimman”, den blå, den bruna m.fl. I några mönster kunde färgnyanserna
vara så många som upp till tretton stycken. Hon hanterade färg på ett
skickligt sätt, dessutom hade hon stor kunskap om sticktekniken. Medvetet
underlättade hon stickerskornas arbete med de krävande mönstren.
Kerstin Olson kom att arbeta under elva år för Bohus Stickning.
|
|
Även Karin Ivarsson utbildades på
textillinjen på Slöjdföreningens skola i Göteborg. Hon kontaktade Emma
Jacobsson för att förhöra sig om möjligheterna till arbete på
frilansbasis. Efter att ha lämnat skisser och stickade prover blev hon
anställd 1960. Hon arbetade helst direkt med materialet i sina stickade
skisser. Stickteknikens egna möjligheter intresserade henne.
”Stora spetskragen” var ett av hennes tidigaste mönster.
Hon arbetade gärna med olika ytor och garnkvalitéer ställda mot
varandra. Hon komponerade en helt ny typ av mönster för Bohus Stickning.
Mönstret ”Lagunerna” var ett dem. Emma Jacobsson var mycket förtjust
i de tredimensionella effekterna, en utsökt enkelhet i vitt och vitt.
|
|

Karin
Ivarsson (1934 )
Jumper, ull och angora, handstickad
”STORA SPETSKRAGEN”
designår 1961.
Foto:
ML |
|
Genom åren kom Bohus Stickning att delta med sina
produkter i ett stort antal utställningar på museer och på exklusiva
varuhus. Som ett exempel kan nämnas att Bohus Stickning deltog i världsutställningen
i New York 1964.
Antalet verksamma kom att variera över tiden. Under de första sex åren
utbildades nästan 500 stickerskor. År 1947 noterades att föreningen
hade 870 medarbetare, medan man för år 1968 meddelade antalet verksamma
till 205.
Ett flertal faktorer medverkar till förändringarna, några kan nämnas.
Efterkrigstiden erbjuder helt andra försörjningsmöjligheter för
kvinnorna. Mönstren hade blivit alltmer krävande att utföra. Det var svårt
att få tillräcklig inkomst på hemarbetet.
Sist men kanske inte minst hade efterfrågan avtagit.
Tiden hade förändrats, det var nu helt andra saker och ting som lockade
sin publik.
Emma Jacobsson ledde verksamheten vid Bohus Stickning
i trettio år. Med sitt omutliga krav på kvalité, hög konstnärlig halt
och en aldrig sviktande energi förvandlade hon,
tillsammans med sina skickliga medarbetare, det företag som börjat
som ett nödhjälpsarbete i en kristid, till ett företag som lovordades världen
över för sina högklassiga och eftertraktade konsthantverksprodukter.
Inger Cavallius
Röhsska museet, juli 2002
|
|
.....................................................
Läs mer:
-
Bohus Stickning 1939-1969, Ulla Häglund i
samarbete med Ingrid Mesterton, 1980.
-
Poems
of Color - Knitting
in the Bohus tradition and the women who drove this Swedish
Cottage industry. Wendy Keele, 1995. Interweave Press.
-
Bohus Stickning, Ulla Häglund med bidrag av
Ingrid Mesterton, 1999. Bohusläns museums förlag.
.....................................................
|
|
|