| Huvudmeny | Ordlista | Föremål | Röhsska museet |

FALK SIMONS DONATION
Introduktion

Falk Simons donation är en magnifik samling av äldre guld- och silverföremål av stort konsthistoriskt värde. Samlingen består av 82 föremål från i första hand europeisk medeltid, renässans, barock och rokoko. Donationen innehåller föremål från alla de nordiska länderna såväl som de flesta andra europeiska länder, men också en kinesisk silverskål från tangdynastin, samt smycken från den romerska antiken. Den har som namnet anger donerats till museet av direktör Falk Simon Göteborg.
Donationen överlämnades 1934 och har senare kompletterats med ytterligare föremål. Den har under en lång tid varit en av museets viktigaste permanenta utställningar men har nu under några år av olika skäl inte kunnat visas för allmänheten. Det är därför med stor glädje museet nyinviger Falk Simons donation som nu fått ett nytt utställningsrum och en ny gestaltning.
Den påminner i sin nya gestaltning om en modern skattkammare där sällsynta och praktfulla föremål bländar besökaren med sin glans och skönhet. Samlingen liknar de s.k. ”Kunst und Wunderkammer” som var föregångare till dagens moderna museer.
De medeltida föremålen är till övervägande del sakrala katolska kultföremål som använts i den religiösa liturgin. Här finns bland annat ett antal arbeten i emalj från Limoges och ett flertal olika relikskrin. En monstrans från 1400-talets början reser sig, med en mycket rik gotisk arkitektonisk utsmyckning, som ett symboliskt tempel kring Kristi lekamen. De medeltida föremålens symbolspråk hämtar företrädesvis sina förebilder ur den bibliska historien medan de övriga delarna av samlingen med några få undantag är profana till sin karaktär.

Även om samlingen innehåller föremål från många olika länder och stilepoker ligger tyngdpunkten utan tvekan på tysk renässans och barock. Föremålen från denna tid är i motsats till de medeltida mera profana än sakrala. Under renässansen återupptäckes den romerska antiken inom konsten och den antika symbolvärlden blev allt vanligare på de profana silver- och guldsmedsarbetena.
Det är under den här epoken de första konstkamrarna skapas. Museet som ett mikrokosmos var en idé som har sina rötter i renässansen. Här trängdes märkliga sällsynta ting med det mest utsökta människan kunnat framställa. Flera av de föremål som finns i samlingen är också typiska för den typ av konstföremål som visades i de traditionella konstkamrarna. Där fanns föremål som var sällsynta, exotiska och praktfulla. Man beundrade det tekniskt komplicerade hantverket snarare än det för olika tidsepoker typiska. Det rörde sig ofta om en samling med fantastiska ting som tillsammans bildade ett eget mikrokosmos, och speglade allt skapat. Alla tidsåldrar och alla världsdelar, naturens tre riken och alla hantverk och tekniker skulle helst vara företrädda i samlingen.
I flera av föremålen i Falk Simons samling förenas detta intresse för både naturen (naturalia) och det konstfulla (artificialia). I det praktfullt utförda dryckesskeppet från tidigt 1600-tal av Tobias Wolff (RKM 89-1934) är silver, korall och det ur pietra dura utskurna skeppet sammanfogat till en konstfull enhet. Här är natur och konst sammanfogade till en praktfull helhet helt i enligt den tidens uppfattning om vad som var vackert.

Under renässansen älskade man att innefatta dyrbara naturalier  i guld och silver. Man använde bland annat strutsägg, nautilussnäckor, musslor, sköldpaddsskal  och koraller, något man kan se exempel på i Falk Simons samling. Renässansens sinne för det exklusiva, ovanliga och sinnrika i kombination med berättande i allegorins form är ett ofta återkommande inslag i samlingen.
Ett annat exempel på detta är samlingens kanske förnämsta verk: Jacob Miller den äldres Diana på hjorten från tidigt 1600-tal (RKM 689-1949). Svärmeriet för antiken får här ett sällsynt praktfullt uttryck. Diana var i romersk mytologi de vilda djurens och jaktens gudinna. Hon avbildades vanligen, som här, tillsammans med en hjort. Här kombineras människornas värld (i figurerna på sockeln) och naturen (i miniatyrdjuren) med den antika mytologin.  Hela pjäsen var dessutom mekanisk, med en nyckel kunde man vrida upp en mekanik inne i sockeln och få hela pjäsen att röra sig över bordet. Till tidens dryckesseder hörde att den person framför vilken pjäsen stannade måste ta loss hjortens huvud och dricka av det i djurkroppen förvarade vinet. En med tanke på de många lösa delarna inte allt för lätt uppgift som säkert framkallade en viss munterhet bland de övriga i sällskapet i en tid då skämtet var en del av umgängeskulturen. Diana på hjorten är på många sätt typisk för sin tid både vad gäller stil och motivval.

Under 1600-talet väckte det storslagna och dyrbara beundran och förundran. Men konsten hade ofta också ett undervisande syfte, den skulle uppenbara den ordning som fanns i universum, den skulle locka människorna att se sanningen bortom tingen. Allt var mer än det syntes vara och därmed blev gåtan, allegorin så viktig. Men man skulle samtidigt glädjas åt Guds skapelse: blommor, frukter, djur och fantasifigurer pryder det mesta som kunde prydas. Ju närmare 1600-talets mitt man kommer desto rikare och mer virvlande blir reliefframställningarna och formspråket blir allt mer fantasifullt. Antikens historier inramades av knubbiga barngestalter i ystra danser omgivna av blommor och fruktgirlanger på festpokaler och dryckeskärl.  Det är det festligt representativa som betonades snarar än det praktiskt användbara. Man berättade gärna i allegorins form och lät personifikationer symbolisera olika företeelser.
Formmässigt var barocken spirituell, utåtriktad, och expressivt berättande, allt med den klassiska konstens formelement som grund. Man hade en förkärlek för starkt dramatiska scener, Den antike skalden Ovidius böcker Metamorphoses (grek. förvandlingar) inspirerade mer än någon annan författare renässansens och barockens motivvärld. Metamorfosen blev populär som tema i konsten. Suggestionen av rörelse, gärna med ett överraskande element, roade den tidens människor.

Falk Simons donation innehåller ytterligare ett flertal enskilda verk av högsta konstnärliga värde men samlingen uppvisar samtidigt ett representativt urval av äldre europeiskt silversmide. I samlingen finns medeltida katolska kultföremål, fantasifulla, praktföremål från renässans och barock samt intressanta och representativa föremål från såväl rokoko som nyklassicism. Stilhistoriskt rör sig samlingen mellan medeltidens romanska och gotiska stil med sin religiösa symbolik över barockens överdådiga formexlosioner till 1700-talets mer lekfulla rokoko.

Tillsammans med museets övriga permanenta utställningar ger Falk Simons donation Röhsska museet möjligheten att visa en sammanhängande europeisk formhistoria från medeltid fram till år 1800. Museets permanenta utställningar får ett välkommet komplement som gör dem både bredare och djupare.
Samlingen har tidigare beskrivits i flera olika publikationer utgivna av Röhsska museet under åren, senast i Göran Axel-Nilssons, Falk Simons donation, En samling äldre silverföremål i Röhsska Konstslöjdmuseet (Göteborg 1958).

Per Dahlström
Fil.Dr. Intendent
Röhsska museet.