R

                 Aktuellt Inro
Röhsska museet 19 april – 9 juni 2003



 

Ett trettiotal exklusiva inroer från konstindustri-museerna i Göteborg, Köpenhamn, Oslo och Trondheim visas. Inro är en japansk ask för medikamenter utförd i rikt dekorerat lackarbete, och som fästes med en netsuke (knapp) i samurajens klädedräkt.


Foto: Alf Bokgren        



Vad är en inro?

En inro är en liten japansk ask som är uppbyggd av små sektioner eller fack som passar exakt i varandra. Inro betyder stämpelkorg på japanska, in = stämpel och
ro = korg. Under 700-talet och framåt var inron ofta tillverkad av flätad bambu och användes till förvaring av ägarens stämpel och stämpeldyna. I Östasien skriver man inte under dokument med sitt namn, utan stämplar det med sin stämpel.

Så småningom, under Edoperioden (1615-1868), förändrades inrons användningsområde till förvaring av örtmedicin. Inrons indelning i fack gjorde det möjligt att förvara olika slags medicin i denna. Det kunde vara medel mot hjärtsjukdom, magproblem, sömnlöshet eller medicin mot ormbett. Så småningom kom även piller och salvor att förvaras där.

Den traditionella japanska klädedräkten, kimonon, har inga fickor eller knappar och därför hängde man tobakspung, pipfodral, pengapung och inron i kimonons skärp. Dessa dagliga ting som hänger från bältet kallas sagemono. De bars på höger sida, medan svärdet bars på vänster. Det var länsherrar, samurajer och köpmän som bar inron.




Foto: Kerstin Lekholm


Illustration: Kerstin Lekholm


Inrons betydelse i klädedräkten ökade under 1700-talet och blev en modeaccessoir och en statussymbol. Det var det dyrbaraste och mest konstfärdiga föremålet i klädedräkten. Den var tecken på välstånd och prestige. Det var inte ovanligt att man hade flera inroer som passade till olika kimonos.
Inron hänger i ett silkessnöre, som löper genom två kanaler på inrons bägge sidor. Snöret hålls samman av en ojime, en liten pärla av sten eller elfenben. För att hålla inron på plats i kimonons bälte är silkessnöret med ojimen fäst med en netsuke. Netsuken eller stoppknappen är ofta en liten figur utskuren i trä, ben, sten eller pärlemor.



Framställningen av inroer var ett självständigt hantverk som utfördes i högt specialiserade verkstäder. Stommen är av trä (cypress), papper och tyg överdragna med lack. Lacken är en viktig ingrediens i framställningen och dekorationen av askarna. Lacken tappas från lackträdet Rhus vernicifera. Lacken renas och färgas in med röd cinnober eller svart järnoxidpigment.
Lacken läggs på i många lager och för att härdas måste varje lager genomgå en kemisk process i fuktkammare med ca. 80 % luftfuktighet. Efter ca. 10 timmar har lacken härdat och är oupplöslig. Dekorationerna görs medan lacken är våt med bl.a. guld-och silverpulver som strös på med hjälp av tunna bamburör. Genom att göra konstfärdiga inläggningar med pärlemor, guld-och silverblad i olika tekniker, varvade med nya lacklager, skapades designen.
Lacklagren är så tunna som en tjugondels millimeter. Det kan ligga upp till hundra lager på en inro. Tekniken krävde avancerad hantverksskicklighet och lång erfarenhet från lackmästaren.
   Lacktekniken är starkt förknippad med Kina varifrån tekniken ursprungligen härstammar.




Detaljförstoring av en inro.




Netsuke.






Kerstin Lekholm
Konservator Röhsska museet
HuvudmenyAktuellt på Röhsska museet