|
Men romarna, som också
var inspirerade av den inhemska etruskiska konsten och kulturen,
gestaltade något eget av det grekiska arvet.
Länge hade man i Europa svårt att
skilja på grekisk och romersk antik
formgivning. Under 1700-talet började man i Europa förstå att den
romerska antiken var en tolkning av den grekiska och att varje tidsepok
sedan dess utvecklat sin egen tolkning av det antika formspråket. Att
dessa tolkningar i sin tur byggde på tolkningar av något tolkat gör det
hela bara ännu mera intressant.
När professor Vilhelm Lundström i
början av 1909 reste till Rom med sina studenter var Röhsska museet
under uppbyggnad. Åren innan museet öppnade sina portar för
allmänheten samlades mängder av föremål till det nya museet. Antiken
ansågs på den tiden som ett fundament i den västerländska
formhistorien. Det är därför inte förvånande att museet förvärvade
fyra av de marmorplattor med latinska inskriptioner som professor
Lundström köpt med sig från Rom. I den här utställningen visar vi
marmorplattorna och andra föremål från antikens Rom tillsammans med
några exempel på även senare tiders antikreception.
Per Dahlström
Fil. Dr./Intendent
Röhsska museet
|