Våren 2007
Skulpturen, som är från Tyskland, 1500-talet, har ingått i Röhsskas samlingar sedan 1909. Röhsska invigdes år 1916 och i samband med öppnandet fanns S:t Sebastian på plats i en utställning i Arkitekturhallen, vilken visade äldre renässansföremål. Det är osäkert hur länge denna utställning, med i huvudsak sakrala föremål varade, men ett foto från år 1924, där skulpturen ingår, finns i arkiven. Därefter kan S:t Sebastian ha förvarats i magasin, vilket gör att det är hög tid för en konservering av den helige.
S:t Sebastian. Skulpturen före konserveringsarbetet.
Konservator Kerstin Lekholm skrev våren 2007 om det konserveringsarbete som då påbörjades på träskulpturen S:t Sebastian:
"Skador på S:t Sebastian: Skulpturen är skuren av trä i delar som sammanfogats med tappar. Träkärnan har torkat ut och spruckit i skarvarna. På grund av uttorkning och rörelser i träkärnan har den underliggande grunderingen och färgskiktet lossnat från underlaget och faller av i flagor."
En av de mest kända S:t Sebastianframställningarna är den som finns på Musée du Louvre i Paris. Den målades på 1400-talet av den italienske konstnären Pietro Perugino och även här möter man den nästan nakne ynglingen. Är det en medveten strävan efter en erotiskt laddad bild man möter? Samma erotiserande framställningssätt av den nakna manliga kroppen återkommer i många av 1400-talets målningar och skulpturer. Vissa menar att det skedde en medveten erotisering av konsten under denna tid.
Fotograf: Mikael Lammgård
1400-talets konst gör det svårt att bortse från den erotiska aspekten.
Snarare var man kanske tvungen att dölja erotiken bakom en legitim
historia för att den skulle kunna passera "censuren". Oavsett
alla bibliska teman kvarstår det faktum att det är i betraktarens blick
tolkningen sker, och ska man tro många av renässansens berättelser sågs
bilderna ofta ur ett erotiskt perspektiv. Behovet av pornografi är trots
allt inget modernt begär.
S:t Sebastian har av många givits en homoerotisk tolkning, något som
skedde redan under 1400-talet. Inom gayvärlden har S:t Sebastian av många
kommit att betraktas som ett skyddshelgon. Varför han har fått ikläda
sig rollen som skyddshelgon beror inte på någon enkel påvisbar fakta,
som t ex att han skulle ha varit gay. Snarare handlar det om en symbolisk
tolkning av hans martyrskap och hur han framställs i konsten. S:t
Sebastian handlar om någon som fullt medveten om konsekvenserna vågar stå
för den han är. Han vågar trotsa samhällets etablerade norm. Även om
hans död var våldsam och smärtsam finns i hans ansikte ett uttryck som
för våra tankar till såväl tillfredsställelse som glädje."
Mikael Nanfeldt, intendent
