Svenskt silver – en kort historik
Den allra första silversmed som finns dokumenterad i Sverige etablerade sig i Sigtuna år 1298. Den första kända silversmeden i huvudstaden öppnade sin verkstad 1413.  På 1700-talets början fanns 54 silver- and guldsmeder i Stockholm (staden hade den gången 50 000 invånare).

År 1800 stämplade silversmederna i Stockholm lika mycket silver som alla landsortsmästare tillsammans. 1850 stämplade alla landsortens mästare tillsammans 2 195 kilo silver medan stockholmsmästarna tillsammans stämplade 2 164 kilo silver. År 1900 stämplade stockholmsmästarna 3 996 kilo silver tillsammans, landsortsmästarna endast 1 298. 1930 stämplade stockholmsmästarna 11 821 kg silver, landsortsmästarna 2 268 kilo silver. Idag är kontrollstämplingen av silver inte längre påbjuden i lag varför vetskapen om den mängd silver som hanteras i huvudstaden och rikets andra städer inte längre känd. Dessutom får var och en som så vill fritt hantera yrket.

Mästarproven
1473 utfärdades en stadga för guld och silversmeder där alla smeder i Sverige skulle avlägga sina fyra mästarprov i Stockholm – på den tiden två knivholkar, ett smycke och en ring med en sten.  På 1600-talet var det den tyskinfluerade dryckeskannan som utgjorde mästarprovet tillsammans med en ring och ett signet. På 1700-talet var kaffekannan det vanligaste mästarprovet, någon sällan gång en tekanna. Idag kan smederna fritt välja om de vill göra ett mästarstycke eller ej – de väljer också fritt vad de vill göra. De svenska silversmederna tillhörde skrået sedan medeltiden och ända fram till 1845 då skråordningen upphörde.

Stämplingen
I Sverige började man tidigt med ett unikt stämpelsystem som gör att man kan identifiera mästaren som utfört arbetet samt i vilken stad och vilket år föremålet är utfört. 1485 påbjöds att alla silver och guldföremål skulle förses med en mästarstämpel. 1596 beslöts att mästaren även skulle förse sina arbeten med stadens stämpel. 1689 började huvudstaden Stockholm att stämpla med en årsbokstavsstämpel som informerade om vilket år föremålet var tillverkat. Fyra år senare stämplade staden Göteborgs silver- och guldsmeder också årsbokstavstäver på sina föremål. De större städerna i Sverige följde efter, på 1600-talets slut förekom en mängd olika stämpelsystem i Sverige. År 1759 kom så slutligen en kunglig förordning som påbjöd att hela Sverige skulle ha ett och samma stämpelsystem för silver och guld. Man började med bokstaven A. 1760 stämplades B och så vidare. När alfabetet var genomgånget 1783 började man stämpla A2. År 2006 stämplar vi i Sverige H11. Denna stämpling är unik i Europa, knappast något annat land kan man så med exakthet läsa sig till vilket tillverkningsår ett föremål har.

Vem  designade silvret på 1700-talet?
Det var inte alltid silversmederna som formgav föremålen. Ofta var det arkitekter,formgivare och konstnärer som ritade objekten och silversmederna utförde dem. Inte sällan hämtade silversmederna förebilder ur mönsterböcker eller ornamentstick som gavs ut i Frankrike, England och Tyskland. Silver hemfördes som krigsbyten från kontinenten och de ”importerade” föremålen tjänade som förebilder för det inhemska silvret.
Sverige var en ekonomisk stormakt under barocken. På 1600-talets början och ca 50 år framåt var Sverige mycket tyskinfluerat. Detta präglade också inredningskonsten och konsthantverket. På 1680-talet reste den svenske hovararkitekten Nicodemus Tessin dä (arkitekt till bland annat Kungliga slottet i Stockholm) till Paris och förde med sig Berains och Marots kopparstick till Sverige. Detta innebar att den franska smaken blev mer och mer rådande i Sverige. Det svenska silvrets gestaltning blev dock mer minimalistisk än den franska och på så sätt skapades en omisskännlig svensk stil.  

När det gäller det svenska konsthantverket brukar man ofta säga att provinstillverkade föremål inte håller samma höga kvalitet som de föremål som är tillverkade i huvudstaden Stockholm. Detta gäller dock inte silverföremålen. Landsortssmederna var skickliga och de formade med suverän hand sina alster.

På 1800-talet tar maskintillverkningen överhand
På 1800-talet andra hälft förändrades förutsättningarna för de svenska silversmederna. Tidigare hade de varit tillverkande hantverkare, nu blev de affärsidkare, tillverkningen sköttes till mycket stor del av maskiner, man sålde även en stor mängd importerade föremål.  I den mån de svenska silversmederna utförde egna arbeten använde de ofta förlagor bland annat från Svenska Slöjdföreningen som gav ut mönsterblad mellan 1873 och 1904. De färdiga silverföremålen såldes genom den egna rörelsen, på marknader och till och med genom postorder där silversmeden hade omsorgsfullt utformade priskuranter.

1900-talet -konsthantverkets pånyttfödelse
På 1900-talet förnyades det svenska silversmidet. Kring sekelskiftet 1900 rådde Art Nouveau som modestil, men denna riktning fann aldrig fäste i Sverige på samma sätt som på kontinenten beroende på att man vurmade för det nationalromantiska. Hantverket kom tillbaka och idag arbetar många unga silversmeder med det traditionella hantverket och röner stora nationella och internationella framgångar. Silversmeden blir nu både konsthantverkare och konstnär. Den sobra måttfullheten som vann världsrykte på 1950-och 1960-talen har även inspirerat silversmederna på 2000-talet.

Utställningen har gjorts möjlig tack vare generösa bidrag från The Barbro Osher Pro Suecia Foundation and the Swedish Institute.



Elsebeth Welander-Berggren
Förutvarande museichef vid Röhsska museet

Fotograf: Mikael Lammgård, Röhsska museet